Dryadens ord

Vindar

2011-08-07T23:17:00.000-07:00

Vindar kan smeka och leka. Men idag har det blåst tyfon i min själs skog. Jag kom aldrig till farfar. Det får bli nästa helg. Något som någon annan tyckte var viktigare kom emellan. Jag undrar över mina gränser, om och hur jag kan sätta dem. Jag undrar över rättigheter och skyldigheter. Varje dag är ny, nya möjligheter. Men hur gör man med det som sitter runt hjärtat som en järnring. Gamla oförrätter som man inte kan skaka av sig. Hur får man avslut för att kunna fortsätta. När det inte går att försonas eller få ett möte med den man kan lösa det med. När tanken sedan växer inom mig, kanske det inte är något som är intressant ATT lösa. För den andre. Kanske...kanske inte. Livsviktigt för mig. Men....

Min förebild

2011-08-06T01:51:00.000-07:00

Idag ska jag hälsa på min gamla farfar. Det är ett helt år sedan jag träffade honom och det känns väldigt skönt att få se honom. Han och jag har alltid haft ett speciellt band och förra gången kände jag att vi gjorde någon sorts avslut, ett farväl. För säkerhets skull. Min älskade farfar. Det är många mil mellan oss och med min livssituation har det varit svårt att komma dit. Min kära mamma och pappa tyckte att jag skulle åka dit och ta med mig lillan. De vill egentligen att jag ska övertala honom till det ena och andra. Men det blir inte något av med det. De vill att jag ska göra något för att de ska slippa ha dåligt samvete- men detta är mellan mig och honom. Tack och lov följer Lillans pappa- så jag faktiskt kan få byta några ord med min älskade farfar också.

såja

2011-07-16T11:50:00.000-07:00

Nu är jag här igen. Dinglar med benen och undrar hur jag ska göra nu. Vila en smula. Rulla ihop mig på grenen. Få vara migsjälv. Mig, ifred. Andas, bara andas. Känna att det räcker. Att jag räcker. Jag har några tankar som rullar runt. Som jag inte kommer undan. Som inte ger mig ro. Otrevliga påminnelser om hur liten jag är. Hur lite jag borde investera. Jag ska försöka finna en bra väg. En stark. Rullar ihop mig och tänker vidare,

Vatten under bron

2010-10-24T00:18:00.000-07:00

Det har runnit mycket vatten under bron sedan sist jag skrev. Nu behöver jag denna fristad igen. Jag har känt viss oro inför framtiden. Känner mig fången. Kommer detta aldrig att upphöra. Är jag för alltid förvisad till den särskilda undantagsplatsen i demokratins och värdighetens yttersta utmarker, sankmarker som är förbundna med styvmodersrollen...

Ja, så är det. Om inte jag själv befriar mig. Min själ - kan ingen äga. Jag kommer ihåg när jag vaknade mitt i natten, för två år sedan. Natt efter natt och fast jag öppnade ögonen såg jag en stålbur som omgav mig. Så konkret blev mitt fängelse att det på natten manifesterade sig i drömmar och dröjde sig kvar på min näthinna. Jag vill aldrig mer må så. Även om det finns ignorance och intolerance och flera stora djäva egon så ska jag aldrig mer må så. Jag kan lägga energi och kraft på de relationer som bygger.

Jag är trött- trött. Och känner mig ensam.

Jg önskar inte dra mig undan. Men i ärlighetens namn. Jag kan inte bära följden av andra (vuxna) människors rädslor, lögner och misstag på mina axlar- så stark är jag inte. Jag trodde det förut- det ledde till att jag nästan dog och inte orkade med de relationer som var goda ens. Och nu råkar det vara så olyckligt att dessa (vuxna) inte har förmågan att förstå detta- vilket ansvar bär jag för det...vad gör jag då?

Jag säger:

Jag är värdefull

Jag är min egen

Jag älskar människan

Jag värnar min integritet

Jag vänder ryggen till- istället för andra kinden.

Det har jag gjort- för allra sista gången!

Perspektiv

2009-05-20T02:26:00.000-07:00

Det är bra att få perspektiv på saker och ting. Idag vandrade jag i skogen och fyllde på stillhet och ljus. Jag såg ett träd som nog egentligen var en sjöhäst. Ett nedfallet torrt träd som egentligen var en klätterställning. En skada som stärkte och gjorde en dekorativ rand i ett träd. Och vägen som har varit brant uppför, sluttade plötsligt nedför badande i solsken. Kanske för att jag valde att ta en tur som jag inte förut gått. Då ser man ting från ett annat håll och fastän de är desamma så är det tankeväckande och nytt.

Vägar och val- Life is av Winding road

2009-05-18T08:00:00.000-07:00

Man kan ju ta så många olika vägar...några leder uppåt, andra neråt...Man får gå vägen ett slag och passar den inte tar man av igen. Så enkelt är det. Idag tog jag en lång, skön promenad. Mitt i skogen. Det var helande och skönt. Jag mår bra av stillheten. Att fotografera är ett skönt sätt att fånga nuet, dessutom. Det kan behövas särskilt ibland.

Sedan såg jag denna underbara rönn och gran, tala om att de slår följe. Rönnen har helt enkelt slagit rot i granen- hoppas deras äktenskap är lyckligt och varar länge.

Tacksamhet och livsglädje

2009-04-15T23:21:00.000-07:00

Jag återvänder till detta med tacksamhet. Idag läste jag något som föll mig på läppen. Från och med idag tänker jag tillämpa det jag läste. Att varje dag föra dagbok över fem saker som jag är tacksam över.

Såhär stod det i DN:
Författaren och psykologen Patricia Tudor-Sandahl citerar i sin bok ”I tacksamhetens tecken” en studie av McCollough och Emmons där de undersökt tacksamhetens funktion i individers liv. En grupp i studien fick som uppgift att föra dagbok och träna sig att vara uppmärksamma på fem saker som de var tacksamma för. Det visade sig att de här personerna efter en tid upplevde mindre stress, mindre avund och mindre nedstämdhet, de sov bättre, nådde oftare personliga mål och de var mer benägna att hjälpa andra.

Enkel matematik...

2009-03-19T11:56:00.000-07:00

Wayne W Dyer, Tro på dina inre krafter

2009-03-19T00:51:00.000-07:00

Du kan åstadkomma vad du vill. Du har inte bara ett fysiskt jag utan också ett magiskt och gränslöst jag. Ett jag som är en parantes i evigheten.Vi är födda hit av en bestämd anledning. För att uträtta vissa saker, varje enskild händelse och upplevelse i ditt liv har tjänat dig att leda mot detta mål.

I livet finns tre vägar till insikt. De är tre olika nivåer.
1. Insikt genom lidande. Något händer, man upplever sig drabbad och lider. Ett tag efteråt hämtar man sig och säger: Nu vet jag varför jag var tvungen att gå igenom detdär svåra. Det blir en värdefull erfarenhet och man lär sig att man måste uppleva smärtan för att kuna höja sig över den. Ur erfarenheterna hämtas efterklokhet och kunskap.

2. Insikt genom slutsats. Här tänker man oftare: Vad i detta kan jag lära mig av, allt hädner av en andledning. Man kan analysera en händelse och det ger ökad kunskap.Denna väg ger tillvaron en bestämd mening och mål. Men inget högre pålat finns att söka sig till. Efter ett uppnått mål ,finns alltid ett ntyt för en resultatorienterad människa.

3. Insikt genom meningsfullhet. Allt i universum har en mening. Att upptäcka sitt ändamål och leva i samklang med det. Att älska ovillkorligt, tjäna andra och se till att du får kontakt med det som finns runtomkring dig. Förmågan att skapa mirakler ligger då runt knuten. Den tredje nivån kan leda vidare till att man når sin egen källa. Då upplever man att saker går ens väg, att allt är meningsfullt och faller på plats. Men vet sitt ändamål.

Spillkråkans budskap

2009-03-15T00:59:00.000-07:00

Jag fick ett budskap igår. Fortsätt framåt! Jag hade precis kämpat mig uppför en lång, arbetsam backe i skidspåret. Givetvis stannade jag till för att bertakta den vackra utsikten över fjärden och bergen. Så sakteliga satte jag fart igen. Innan jag riktigt kommit igång, sjöng den för mig.... (På Wildlife kan ni höra dess läten)

Regnfågelns flykt Spillkråkan flög jämte mig och gjorde sitt varningsläte. Det som min farmor berättat att den tar till innan det ska regna. Regnfågeln, kallade hon den. Den sade mig, att nu är uppförsbacken slut, var vaksam, men fortsätt framåt. Den flög fram, mycket målinriktat, till en stolpe mitt på hygget. en god plats att bygga på på...Men kanske tänker den bara locka till sig en partner, tänkte jag. För ofta sätter sig spillkråkan och pickar på en sådandär plåt som kan sitta högst upp på telestolpar och dylikt. Den satte sig på stolpen, men se...den hade mer att berätta för mig. Den stack in huvudet. Redan fanns där en boplats. Regnfågeln tittade åt mitt håll och hoppade sedan bekvämt in i sin byfunna boplats.
Där kommer jag att fortsätta åka förbi, i maj lägger fågeln sina ägg, ca 6 st och sedan kan jag följa ungarnas och parets utveckling. Kanske den tittar tillbaka på mig, och berättar om något viktigt den upptäckt om livet fler gånger. Tack, snälla spillkråka!

Spillkråkan och Dryaden
Tallen, är ju som ni vet "mitt" träd. Spillkråkan bygger ofta sitt bo i en tall. Ibland också asp. Jag har vistats mycket i skogen under mina dagar. Ofta brukar det komma en spillkråka förbi, eller så ahr jag haft förmånen att följa en kull ungar under mina år som plantsättare. Dessutom är jag uppvuxen på en tallmo. Så spillkråkan har alltid funnits i min närhet.

Regnfågelns latinskt namn är Cryocopus martius - vilket betyder ungefär, ”Den som träget arbetar med träd”, samt namnet på en helig fågel i Rom som var tillägnad krigsguden Mars. Spillkråkan vet alltså en hel del om att kämpa, och det gör jag. Men den vet också en hel del om att leva och om att sköta om och arbeta med träd.

Tacksamhet och givmildhet är värden jag håller högt. Kring detta finns en sägen om spillkråkan. Vår Herre bad om bröd i en torparstuga, men vägrades detta av torparhustrun, som hetter Gertrud. Till straff förvandlades hon då till en fågel, som måste söka sin föda mellan barken och trädet och endast dricka vid regnväder. Hon flög ut genom skorstenen, och endast hennes hjässa förblev röd – kvinnan hade burit en röd hätta.

(Bilderna är "lånta fjädrar", men bara tillfälligtvis. Jag ska ta med kameran och fota min nya vägvisare nu och under våren.)

Det vilda och fria...Vargen.

2009-03-12T08:29:00.000-07:00

Vargen i din kropp av Hansson De Wolfe United
Ge mig en foxtrot
Kom vargen i min kropp
Som det faller mig in kan jag väl visa min själ
Med var gen i min kropp

Febern försvinner
En ny tid rinner upp
Jag kan se klart på allt som har hänt
Vinden har vänt och den svalkar mitt sinne

Det är mord, det är mord, min vän att förneka den man är
Så kom, kom ända fram så du och alla ser
Och lyssna till pianots melodi

Så kom med i en hotrock och låt vargen i din kropp
Komma loss och visa dig nåt du inte förstått
Men finns där inom dig

Det är mord, det är mord, min vän att förneka den man är
Kom lyssna till en längtans melodi.

Det är mord, det är mord, min vän att förneka den man är
Ditt ord min vän, en väg mot sanningen
Det gäller dig, likaväl som mig
Så pianist, ge mig en foxtrot
Kom vargen i mig

Då som det faller mig in
Kan jag väl
Visa min själ
Med var ben i min kropp

Centrering och balans

2009-03-12T03:27:00.000-07:00

Målet är att ha en livsenergi som flödar fritt och hälsosamt. Inte bara i mig, utan också mellan mig och andra människor. För att kunna vårde plantorna omkring mig, måste jag se till att själv hushålla med näring, solljus och energi.

Att balansera chakran är hälsosamt och skönt. En helande avslappningsmetod, för mig. Att själv meditera varje dag och känna sig fram är viktigt. Var och en kan själv känna vad som är gott och behagligt. Man kan meditera med öppna eller slutna ögon, man kan visualiera eller fokusera på musik, andning, chakran...Det viktigaste för mig är att jag ber om vägledning, beskydd och healing. Samtidigt som jag tackar för allt jag får i livet. För människor och skeenden.

Nu finns många meditationsvideos tillgängliga. Jag lägger några här i bloggen, för att själv kunna använda dem. Men också för att kunna dela med mig. Några är mer informativa och upplysande än meditativa. Men kunskap är också nyttigt.

The Law of attraction

Balansera och aktivera chakran

Chakran

Natural Healing

Body relaxation

Relaxation

The perfect self

Specifika chakran

Ingen annan är som du!

2009-03-12T00:24:00.000-07:00

Du vet väl om om att du är värdefull

att du är viktig här och nu

att du är älskad för din egen skull

för ingen annan är som du

Dagens runa:

Säger mig att som jag sår får jag skörda. Jag har jobbat hårt och satsat känslomässigt och med huvudet, på att vända skutan åt ett håll där vinden kan få fatt i seglen och hjälpa till. Det kan också visa sig att jag återigen inte förmått skydda mig från att dräneras på energi av de som behöver den. Jag tror och hoppas att jag satt ner foten och forstätter sätta mina gränser fortlöpande. Tänker också försöka inleda dagen med en meditation där jag jordar mig och ber om beskydd och vägledning under dagen. Dagens runa drar jag på Anna Sporrings sida Livsmagi.

Feh - Färunan
Dina framgångar ökar och du kommer över svårigheter. Något du arbetat hårt för, får äntligen sin belöning. Dina affärer går över förväntan och nya möjligheter till ekonomisk framgång visar sig.

Runan råder:Var försiktig i affärer. Se upp med orättvisa när du har att göra med andra, för det kan sluta med konflikter om du inte handlar klokt och med eftertanke. Det vore inte bra för din självkänsla!

Tacksamhet

2009-03-09T02:16:00.000-07:00

Jag vill att mina barn ska få uppleva den sällsamma känslan av tacksamhet. Av att världen är en välsignelse. Av att man tar emot livet som det är, inte dömer vare sig andra eller sigsjälv. Att man fyller var dag med mening.

Själv har jag varit tacksam över mycket i livet, både svårigheter och framgångar. Jag har också önskat människor gott, trott dem om gott. Men plötsligt, har detta gjort att jag känner jag mig fången. OM man lever med människor som inte ger tillbaka, utan tar energi. Som inte är omtänksamma utan snarast hänsynslösa. Hur behåller man då sitt inre lugn, sin tacksamhetskänsla.

Det gäller att skilja på den inre tryggheten och önskan att vilja andra väl. De är beroende av varandra, de förstärker varandra, men ingen människa är en outtömlig källa. Jag är ändlig, jag är dödlig. Jag önskar gott, men släpper härmed taget. Andra människor i min närhet, får själva ta ansvar över sina handlingar och val. Jag önskar dem gott, jag ber för dem. Men jag är inte deras energireserv. Om de bara ser sitt, kliver på andra - inklusive mig. Så förverkar de mitt förtroende, min ork att vara i närheten, min vilja att komma till mötes, minskar. Behöver jag dessutom komma till mina barns försvar, så gör jag det. Inget är viktigare än deras trygghet. Någon annans ego och stolthet ska inte längre få komma före mina barns trygghet och säkerhet. Så är det. Jag dömer mig inte för min trötthet. Inte heller de som inte kan bättre. Men jag aktar mig, noga. det är upp till de som nött ner mitt förtroende, tagit av min trygghet, hotat mig och förminskat mig- att förtjäna min respekt och omsorg. Jag står här, alltid beredd att ge en andra chans.

Så länge, fortsätter jag att önska gott. Men jag tänker inte försöka kompensera, eller gå med på att var slagpåse. När andra inte mår gott. Om de inte ber mig, är tacksamma, försöker hjälpa till själva.

Hjälp!

2009-03-07T23:30:00.000-08:00

Det morrar i mitt huvud. Jag hör motorsågarna komma närmre. De varvar bara för att skrämma mig och kedjan rispar här och där på träden. Sedan ler de. Hopppsan jag tänkte inte, säger de. Nejmen..DET var ju ingenting! Så jag sitter kvar, de säger ju att de inte vill mig illa, men varför hånler de samtidigt?

Mitt hjärta slår i bröstet, hårt, hårt. Jag behöver fly. Men de säger att jag kan stå kvar. Samtidigt tar de fram kastknivar och yxor, hugger loss bitar och roar sig.
Jag klättrar högre upp i trädet och kronan gungar så jag blir yr och nästan faller ner. Sluta, ropar jag: jag faller. Jamen, håll dig fast hårdare då. Klarar du inte det så är det ditt eget problem. Trygghet kommer inifrån, vad vi gör spelar ingen roll. Deras arbetsledare kommer förbi. Hjälp, ropar jag. Nu har de rast, svarar han. De måste få ha lite roligt de också. Han frågar dem : Inte vill ni väl att dryaden ska slå ihjäl sig. Neeej. DET vill vi inte. Jamen, dåså. Fortsätt då, ni ska veta att jag tror på er. Ni är godhjärtade och behöver få er paus.

Till sist använder jag hela min kraft för att hålla mig fast, alltmedan de hugger, slår och skadar. Jag vill hoppa, det är långt till marken och jag kan inte överleva utan mitt träd. Men då dör jag åtminstone fri. I fallet.

För tillfället måste jag skydda mig. Eftersom ingen stänger motorsågarna när jag ber snällt. Så får jag dra mig undan. Söka skydd.
Alternativet är att hoppa.

Hur vet man uppsåtet?
Kan man fråga?
Får man ett ärligt svar?
Spelar det någon roll?

Dagens runa från Livsmagi, Reid. Den säger mig att fastän jag inte är beredd, så ska jag resa...inte hoppa. Den säger också att rättvisa kommer att skipas, jag ska inte ställa frågor. Snarare vänta, alltså kmmer jag aldrig att få svar av de som skadar, men jag ska göra en resa. Säger den att jag ska upp mitt träd med rötterna och placera det i bättre jord? Hur flyttar man ett träd?

Reid - Vagnrunan
Du blir tvungen att ge dig ut på en resa som du inte känner dig beredd på. Kom ihåg att den Högre Makten alltid finns där att stödja dig. Du har åtminstone en bekväm resa!

Runan råder:
Du får svar som du frågar. Ställer du fel fråga eller den inte är genomtänkt, så får du också fel svar. Var tålmodig! Ordning och rättvisa kommer åter.

Idag är dagen D

2009-03-05T02:07:00.000-08:00

Igår njöt jag av skogen, familjen, elden, en varm bastu, en god vän, en lugn stund. Tyvärr blev vår vil påkörd av en fyrhjuling också och det räckte för att trigga stressorerna.

Men idag...idag är en dag av lugn, jag ska samla mig. Kontemplation. Igår var händelsernas dag och idag är samlingens.

Jag drog en runa. Biarka - Björkrunan
Slut på sjukdomar och dålig hälsa! Du får nya krafter och strålar av liv och skönhet. Själva livskraften är det som vänder tillbaka.

Runan råder:
Om din utveckling känns blockerad, fråga dig om du är egoistisk. Sätter du dig själv före andra? Det kan vara något du inte vill konfrontera inom dig som skapar blockeringen.

Också tände jag ett ljus i ljusrummet, på Anna Sporrings sida Livsmagi.

the serenity to accept the things I cannot change; courage to change the things I can; and wisdom to know the difference.

Kärlek, mod och hopp.
5 Mars 2009 kl11.04

The law of attraction

2009-03-02T01:07:00.000-08:00

Den kallas ibland för The secret, varför man nu ska mystifiera något som är så universellt med ett sådant namn. Att människors förväntningar leder till så kallade "självuppfyllande profetior" är relativt allmänt känt. Inom psykologin och pedagogiken har det forskats på saken. Sambanden är tydliga. Inom diverse helaingmetoder, religioner, livsåskådningar, behandlingsmetoder...finns en gemensam röst som ljuder i harmoni. Trots de olika grenarna och rötterna hos filosofin i fråga är några budskap gemensamma: För att leva ett lyckligt liv ska man: vara snäll, förvänta sig gott, tro på godheten i andra människor....

Kort sagt: man attraherar det man ropar ut till universum. Om jag är rädd och känner mig liten och orkeslös, kommer jag att lägga märke till sådant i mitt liv som försvagar mig och som jag inte har konrtoll över. Om jag omvänt känner mig tillitsfull, kompetent att leva ett gott liv, njuter av att ha goda ting tunt mig, vänliga människor..så är det sådant jag lägger märke till.

Här är min utmaning för tillfället: Att se det goda, att förvänta mig gott, att vila, luta mig tillbaka. Jag ska sitta i mitt träd och dingla med benen, säkert och stadigt. Mitt träd bär upp mig, min krona skyddar mig men släpper samtidigt igenom det goda ljuset. Mitt vackra, pålitliga träd. Livet är här och nu.

Filmen, the secret. Om ni vill kan ni ju se filmen, det ger en hel del. Men man kan också fundera över detta med att attrahera pengar, eller vad är egentligen lycka. Jag tänker på hälsa och relationer. Det är utifrån de två ben jag står på jorden. Säkert fler med mig. OM jag är frisk, fri, frimodig och ger ut goda energier i mina relationer - så bidrar jag till en bättre värld.

Distans reiki

2009-02-27T23:18:00.000-08:00

Åhå, igårkväll skulle jag försöka komma tillrätta med min stora trötthet och tomhet, tänkte jag. Kanske obalansen kan rättas till på mindre konventionella metoder?

Jag har en god vän som kan detdär med reiki och en gång så kände jag verkligen hur hon nådde in i mig. På vinst och fölrust, man kunde prova på gratis... tänkte jag. Vet ju också att jag kan låta mitt medvetande möta andras, på avstånd. Om jag ska tro på det svar jag fick, så tror jag såhär: Jag kände absolut ingenting. Ingen berörde mig. Jag vilade visserligen. Jag hade lätt huvudvärk i pannan. Förmodligen mest av trötthet, men också av mitt försök och lättheten jag har att glida in i ett meditativt och seende tillstånd.

Jag tror hon kan ha scannat mig, men inte healat. Jag tror dessutom hon gjort en del feltolkningar. Hon påstår att det enda chakra som är i balans är mitt rotshakra. Det som jobbar för överlevnad. Min tolkning är att jag själv brukar meditera och balanserar då det tredje ögat/ pannshakrat där jag får healing, hjälp att se klart.... samtidigt som kundalinin ger mig kraft. Därför såg hon att kundalinin och pannchakrat som aktiva, och misstolkade det för att vara balans.

Att man söker helaing när systemet känns överbelastat och att det ofta beror på att man har lagrat in ilska i cellerna, som omvandlas till ohälsa. Är ju inte osannolikt. Jag kan ju inte förneka det hon skriver, men det kan passa på vem som hellst. Som ni vet så tror jag på det mest grundlggande: Kärlek eller rädlsa. Ilska är inget annat än rädsla som bygger upp ett inre försvar. Jag är rädd ofta. Men försöker leva kräleksfullt. Aurans färg grå, med ljusgrå fläckar...lite suspekt...det skulle tyda på blockering, smärta och sorg. Depression, jo det är klart det är så! Grå personer är neutrala, hämtar andan, glider med, slippa ansvar, avvaktar, inte synas. Grått visar på vana och tristess.

Vad jag måste göra åt min livssituation, och hur det hänger ihop med min psykiska och fysiska hälsa. Det är något jag behöver komma underfund med själv. Jag tror dessutom att den bild hon ger av mina chakran och auran är något förenklade. Jag har själv ibland gjort chakrabalansering med stenar och vet hur vilsamt det är.

Detta var hennes tolkning: Kronchakra Hjärtchakra Solar plexos Navelchakra samtidigt i korsryggen som tyder på att ditt nervsystem är ganska överansträngd Det är något som tyngder dig känslomässigt, det kan vara gammalt minne frän det förflutna, vrede eller annat. Som påverkar hela ditt nervsystem. Din aura ser ut för det mesta mörkt grå med lite ljusare grå fläckar.

Så nu kan man förstås köpa en dyrare behandling och bli mer healad...nä tack!

Livskraft

2009-02-27T08:20:00.000-08:00

Idag besökte jag tallarna, elden och vinden. Det var så skönt. Jag kände hur energin kom tillbaka i mig. Hur tomheten gav vika för glöden igen.

Kanske jag kan omfamna migsjälv, som denhär tallen gjort. Rötter kan vara krångliga. Det kan man inte göra så mycket åt. Det man kan göra är att leva framåt och uppåt. Är det för mycket som hindrar, får man fundera på om man kan rycka på axlarna, ignorera hindret, komma runt det eller helt enkelt avlägsna det.

Jag är redo nu. För förändringar. Mina fötter pekar framåt. Ikväll ska jag få distanshealing 21.30. Ska bli intressant. Jag vet ju att jag kan få kontakt på avstånd med människor. De senaste åren har jag behövt dämpa min intuition, livet har krävt det av mig. Nu vill jag flyga igen, flyta ut och vara hela jag. Jag ser ljuset, genom grenarna i min tall.

Nymfer, lita fakta

2009-02-26T10:55:00.000-08:00

Vi är några nymfer i blogglandia. Men varför kallar vi oss nymfer? Jo kanske för att vi är hungriga, växande, under utveckling, känsliga. Vi har integritet och kräver respekt, men är ömma och kärleksfulla på det stora hela. Själv är jag en trädnymf. En Dryad. I denna blogg viskar jag ut mina ord över världen, från min aldeles egna tall. Vi är många hundra år tillsammans. Jag gör det för mitt eget växandes skull. Men om det kan inspirera andra så glädjer det mig. Om det finns fler Nymfer därute, får ni gärna ge ett livsteckan. Eftersom jag inte kan lämna min tall, så får ni använda internet för att budskapet ska nå fram.

En anledning till att vi kallar oss nymfer, är att vi känner oss i samklang med naturen, med ödet, med vår intuition. I den grekiska mytologin var nymfer ett sorts kvinnligt naturväsen, knutet till en speciell miljö. Det fanns trädnymfer (dryader eller hamadryader), vattennymfer (najader), Bergdal eller lundsnymfer (napaiader), Bergs- och grottnymfer (oreader), havsnymfer av olika slag, plejaderna var också nymfer- även om jag inte riktigt vet hur. De olika trädnymferna är namngivna trädart för trädart och kan inte lämna sitt träd utan att gå under.

En nymf kan en insekt som är under utveckling kallas. Istället för att gå från ägg-larv-puppa-insekt förvandlas dessa insekter från ägg-nymf-insekt. Ni förstås säkert att nymfstadiet är ett väldigt utsatt läge. Växandet är livsviktigt för överlevnad. Men också att undgå att bli uppäten.Vi har likt en trollsländenymf krupit ut ur vårt ägg och när vi blivit tillräckligt starka kommer vi att förvandlas till den mest underbara varelse.

Sländor är alltså sådana insekter. Dagsländans nymfer indelas i krypande, simmande, krälande och grävande nymfer. Efter sin förvandling från nymf, går varelsen upp på land där den förvandlas till en insekt. Trollsländorna är till exempel först larver, sedan vattenlevande nymfer och till sist kryper de upp i sitt rätta element och visar sig i all sin prakt som de flygande varelser de ska bli, med skimrande kroppar och glänsande vingar.

Come, fly with me!

Jag önskar mig...

2009-02-26T06:56:00.000-08:00

Det är svårt att skriva vad jag önskar mig, eller berätta hur jag vill ha det. Ändå svårare att säga hur jag känner. Alltså inom mig, går bra. Men att säga högt...det kan bli emotsagt, då berövas jag något som jag just nu inte har råd att förlora. Mina känslor som väcker försvar eller inte är så vackra. Det kan göra någon ledsen...se, nu är jag fylld av ursäkter igen. Om jag tystnar, drar mig undan, döljer...så blir det inte bra. Därför ska jag ändå försöka skriva en önskelista. Eller rättare sagt så ska jag skriva ner vad det alldra mest viktiga för mig är, just nu, just idag.

Önskningar är inget som en ande i en lampa uppfyller, det finns heller ingen tomte som går omkring och samlar önskningar och sedan uppfyller dem. Var och en är sin egen lyckas smed. Tror jag.

Egentligen är det enkelt:Jag vill vara frisk, fri, stark, glad...Men hur ska det gå till? Jag inser på en gång att jag får börja skriva och sedan skriva om. Jag måste formulera sådant som jag själv kan ta ansvar för att jag får. Svaret finns i mig. De styrkor jag ska bygga på och de hinder som står i min väg, har sin boning i mig.

Det går att dela upp behoven eller önskningarna i tre kategorier, tror jag...detta är under bearbetning...
Utrymme
Gränser och behov
Känslor och tankar

Att gå en språkkurs, En plats som är min. En tid som är min. Ett rum att andas i.Att inte bli tagen förgiven

Vila, Sömn Uppskattning, Stillhet, Omväxling, Respekt, Tillhörighet -vara medräknad (bli informerad men hellst få lämna mina synpunkter och avtryck) i samtal omkring ramar och regler, hur vi ska ha det som familj. Tvåsamhet, romantik, uppvaktning. En överraskning ibland. Att jag högt protesterar och invänder när någon gör fula miner, eller snäser, eller tilltalar mig nedlåtande, eller blänger - när jag blir kränkt.

Det jag säger gäller. Kan inte upphävas av den andra föräldern utan att vi pratas vid. En hjälpande hand. Stöd i det som är svårt. Bli lyssnad på, "jag förstår att du känner..."" jag ser dig" "jag hör dig" Framtidstro, Livsvilja

2009-02-26T03:28:00.000-08:00

Jag vet att universum lyssnar på mig. Jag känner kärleken i vattnet som faller från himlen och vinden som smeker min kind. Därför tände jag idag ett ljus i ljusrummet på Anna Sporrings sida Livsmagi. Jag har det svårt just nu. Länge har jag satt mig i en vrå, nu vet jag inte längre alltid vad jag vill ,vad jag behöver och önskar mig. Om det är något jag kan och bör uttrycka. Mina rädslor tar överhanden. Att jag ska bli bortvisad, att mina känslor inte godkänns. Att inte bli bemött. Detta är mina troll, det gör jag mot migsjälv. Jag vill bejaka livsglädjen och kärleken. Kärleken är större än rädslan och döden. Livet är större än tiden. Jag vill inte vara ensam, jag vill leva i denhär världen. Det ska lätta nu. Det får räcka nu.

Miras bön

Jag ber om healing för kropp och själ. Kraft att nå bra lösningar på svåra situationer Mod att lita till livets väg, var den än leder mig. Önskan att kärleken strålar klarare än alla svårigheter. Ber om universums hjälp, beskydd och vägledning. Så jag kan vara till glädje och tacksamhet för andra, men också mig själv.

/Mira

Vem kan förklara kärlek?

2009-02-25T00:38:00.000-08:00

Jag har mött min älskade, mitt livs kärlek. Det går inte att förklara med denhär världens ord och begrepp vad som hände den sommaren. Men han slog sig ner vid mitt träd och det var mitt öde.

Vem kan förklara kärlek? Såhär var det för mig: Det stod en varm och kärleksfull människa och väntade på mig där skogen började, älven rann förbi och vinden smekte. Högt upp på berget kunde jag ana honom i horisonten. Han väntade, stod kvar genom evigheten med ena handen utsträckt, alltid utsträckt. Leende såg han mig söka min väg i fast förvissning om att jag skulle finna den. Förr eller senare. Med evigheten på sin sida är några livstider ingenting. Han betraktade och väntade. På samma sätt var det med mig. Jag stod där, med utsträckt hand. Vi gick vår väg i livet och till sist löpte de samman till en, som ödet bestämt.

En viskning på livets väg
Till sist började jag ana honom, jag hörde hans viskning genom universums kärleksfulla brus. Tydlig var han inte, han stod för långt fram på min väg. Jag behövde vara där jag var, i nuet. Han log, han förstod. Precis som jag såg honom och log. Vi kunde höra varandras energi vibrera någonstans och ibland kunde jag ana en smekning på min kind. En vind som blåste förbi och kändes innerlig bar med sig budskap.

Vi blev tydliga för varandra
Han kom till mig med vinden. Jag hörde hans röst i trädtopparnas sus. Jag kände hans beröring när han varlångt ifrån mig. Vinden förmedlade hans värme. Jag kände hans närvaro. En dag mitt i livet, kände jag frid och kärlek i mitt hjärta. Då kom vetskapen om att någon väntade på mig. Jag lyssnade. Jag kände, jag tog emot. Det var allt jag behövde göra. Att ta emot.

Idag lever vi tillsammans
En dag hade vi kommit så nära varandra att vi kunda ta varandras utsträckta hand. Fast sömnen, den slarvar jag med...vill bara lukta på min älskade. Då är jag nära havet, himmelen, skogen och livet samtidigt. När jag ligger i sängen för att sova och min älskade är vaken så känner jag hans energi genom väggarna. Jag vet vad han gör. Om han är stressad, glad, upplyft, förväntansfull, road, hemlighetsfull eller oroad. Det känner jag. Så även om jag ligger själv i sängen, så är jag tillsammans med honom. Vi är alltid tillsammans och det är helt utomjordiskt och konstigt. Jag vill inte stänga kanalen och vet inte hur man gör. Därför kan jag inte sova när han är vaken. Men det är skönt, på sitt sätt.

Jag blev egentligen bara rädd två gånger.
Jag var trygg och kände tillt till livets väg. Jag blev rädd när insikten drabbade mig, allt jag planerat. Hur jag trodde livet skulle bli, var bara en illusion. Mitt öde kom i min väg och jag hade bara att följa. Andra gången jag blev skrämd sjöng jag Av längtan till dig och kände hans närvaro intensivt. Plötsligt tonade han fram där ur tomma intet, stående på golvet. Om det var han vet jag inte säkert men jag tror det. Jag slutade spela och blundade hårt, men kände mig samtidigt hel och lycklig. När jag öppnade ögonen igen var jag ensam i rummet.

Livets höst

2009-02-25T00:00:00.000-08:00

I hösten bor löftet om våren. Alla avslut lämnar plats för något nytt. I de vissnade löven och jordens svaga doft av nedbrytning, frigörs mängder av energi. När jag (som är en dryad) känner mig trött och bruten, avger jag energi. Jag själv går ner i frekvens, därav tröttheten. Min ande, mitt träd förbereder sig på vinterns vila och är beredd att kraftsamla inför våren. Den energin kanske någon då med flit berövar mig. Kanske någon passar på att bryta i mina friska grenar, en energitjuv som inte ber om lov.

Nu kraftsamlar jag. Jag gjorde misstaget att inte behålla min energi. Det finns väsen runt mig som tar tillfället i akt, som passar på att röva energi när jag egentligen kraftsamlar. För att de själva inte vet hur givande och tagande hänger samman, om man vill bygga utbytet på kärlek. För jag är generös och vill gärna låta varelserna runt mig äta av mina frukter och söka skugga under mitt lövverk. Denhär gången var jag oaktsam, jag misstog mig. Trodde att dessa vättar hade respekt för min integritet. Nu fnyser jag, de vet inte ens hur en Dryads integritet stavas. Jag skulle ha behållit min energi. Det som hände var att någon började bryta grenar för att göra en eld att värma sig av. En annan spikade fast plankor i mitt träd, för sitt nöjes skull, att ha en koja. Men det är mitt misstag, inte deras.

Men nu har jag förstått. De ville mig inget illa. Jag satte inte min gräns. Det är dags för det nu! Jag ska behålla min energi, så jag står redo när våren kommer. Det är mitt eget ansvar, ingen annans. De små vättarna må finna sin egen kraftkälla. Tjuveri är inte bra för deras karma och jag vill dem väl.

Livet är nu. Det liv jag har, för tillfället är nu. Evigheten finns runt hörnet. Men det är bara nu jag kan lära av det liv som jag befinner mig i.

Gabriellas sång med engelsk text. Helen Sjöholm sjunger det så bra. Det jag försöker säga....
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Trädlik utveckling

2009-02-24T09:10:00.000-08:00

Många gånger liknas utveckling vid träd av olika slag. Det är en förståelig bild för en Dryad - en trädnymf.

Mina rötter
Rötterna är av stor betydelse för en människa. De håller en fast, de ger näring i växandet.
Varifrån kommer jag?

Min plats på jorden och tillväxt
Trädets placering är också viktigt. Att jordmånen passar artens växtsätt. Tallar har pålrötter, tall- människor kan leva där det är torrt och blåsigt utan att falla. Granen har däremot ytligare rötter och kan vara där det är blötare, men blåser lättare omkull. Om allt runt är kalhugget så kommer jordmånen att urlakas på näring och kanske till och med regna bort, så att trädet tillsist faller omkull. Biotopen är viktig, de flesta träd lever i symbios med andra växter. Svampar till exempel. Mångfald av arter är gott. Man måste faktiskt ibland fundera över vilken plats man satt sig på. Kronan fångar ljuset och förser hela varelsen med energi. På ett liknande sätt måste vi människor få syre och näring, det mest grundläggande. Men det är också viktigt att vi inte blir tuktade, att inga andra stjäl vårt ljus så vi tvingas leva ett hopkrymt liv. Där vi växer bara så mycket som det finns utrymme till. Isället för att växa på ett sätt som är gott för oss.
Är platsen god?
Kommer man att blåsa omkull?
Vilka andra finns runt som vill samexistera?

Var och en behöver leva utifrån sina behov och förutsättningar. Aspen, skrev jag om tidigare. Här kommer några fler exempel på livsstilar, alla lika vackra och betydelsefulla:
Rönnen, växer ofta tätt ihop, med många stammar. Är kanske socialt lagd? Har ett brett lövverk och breder lätt ut sig. Bjuder generöst på både blommor och bär.

Vissa träd är klena och har det svårt under uppväxten, som denhär björken. Men lyckas hämta in så mycket solljus ändå, att de bli riktigt gamla. Om än aningen böjda och klena av svårigheterna så är de vackra och delar med sig.

Sedan finns det träd som får en bra start och är robust byggda. Kanske kommer någon och vill beskära dem, forma dem till sitt tycke och smak. Ändå lyckas trädet bli högt. Fast det som skulle blivit topp, är för alltid förlorat.

Sedan har vi tallen, med sin pålrot som lyser med sin rödbruna bark i solskenet. Står pall får blåst och torka. Här är en som dessutom inte är så noga med hur det "ska" vara, den har vällustigt delat sig i flera stammar och omfamnar sigsjälv.

Sist men inte minst: Det finns de av oss som inte kunnat enas med sigsjälv, om hur den vill bli, vad den vill vara, var den vill stäva. Det kan i vissa fall bli en klyvning, där trädets två toppar ser ut att slåss med varandra.

Vem kan beröva vinden dess fria rörelse?

2009-02-24T01:12:00.000-08:00

Vi är alla fria, lika fria som vinden. Jag är fri!

Jag är fri, att söka min utmaningar. Jag är fri att gå den väg som är min i livet. De gränser som finns, har jag själv satt. Kanske ska de inte ens kallas gränser. Kanske är det så att var människa lever sitt liv inom givna ramar. Omständigheter och personlighet blandas. Team Hoyt, är en far och en son, som bland annat sprungit Marathon tillsammans. De har en officiell hemsida som jag rekommenderar varmt. Där tänker jag hämta inspiration och mod. Livskvalité, det är något helt annat än det som begränsar en individ. Who:s classification of funiton and health, är orienterad just mot detta med aktivitet.

Sam Nall har skrivit en bok som heter It´s only a mountin. In Dick Hoyt's world the only difference between and hill and mountain is something called attitude, and along with their courage and determination, the Hoyt family has conquered many mountains the past forty years, literally and figuratively. När bekymren hopar sig. När min panna läggs i veck, när grubblerierna tar järngrepp runt min livsvilja. Vill jag tänka "Det är bara ett berg". Ett berg står där det står, man kan klättra över det. Men man måste inte. Jag väljer själv.

Frågor jag ställer mig idag är: Vad är gott för mig? När känner jag mig fri? Vad önskar jag? Vilka begränsningar har jag klagt på mig? Var kan jag skapa ett utrymme för det jag behöver?

Jag är fri som vinden!

Jag sprider ut mig, Pando (lat.)

2009-02-23T02:41:00.000-08:00

Jag känner så, ofta. Att jag växer, inte på höjden eller bredden. Inte som en ballong som blåses upp...utan mer som om jag sprider ut mig. Att det som från början var jag finns kvar någonstans, men att jag skjuter ständiga rotskott. Jag förnyas och föryngras blir skir och frodig, samtidigt som jag är uråldrig och stabil med kraftiga rötter. Jag kan tydligt känna mitt växande samtidigt om jag inte vet riktigt var jag växer, eller om jag anar det inte vet varför just där. Jag kan likaså betrakta mig varande i en föryngringszon och bara med alldra största svårighet får jag syn på mitt ursprungliga jag. Men jag lyckas alltid. Jag bara står kvar, vänjer mig vid det nya läget, andas och betraktar. Jag finns i ett sammanhang, många både gamla och unga arter söker mitt skydd, eller stärker mig. Det finns parasiter också, men vad kan de göra annat än att orsaka lite röta, längst ut på ytan. Visst kan det svida. Men det är inte farligt, mitt gamla urjag står tryggt kvar. Mina nyare delar kan vrida sig av smärta, vilket oroar mig. Då påminner urjaget mig med en viskning: det kanske känns farligt, men är det inte.

Jag likar mig vid en asplund. Aspen växer som organism. Den är inte som många tror, ett enskilt träd. I Utah finns en världsberömd sådan Asplund. Kanske världens största, av arten Populus tremuloides. Den kallas just Pando. Dess rotsystem påstås härstamma så långt tillbaka som 80 000 år. 43 hektar täcks av ca 47 000 stammar.

Pando...

Sjunde generationen

2009-02-23T02:07:00.000-08:00

The Counsil of Wisdom. Vi borde ha en konvention om ansvar istället för en konvention om rättigheter. De beslut som en ledare fattar idag bör denne kunna ta ansvar för sju generationer framåt. Därför måste vi välja goda ledare. Det börjar med barnet som har en naturlig ledarförmåga. En ledare behöver lära sig vad det innebär att leda, att förstå ansvaret. En naturlig ledare behöver vägledning för att bli en god ledare. Använd ert förnuft, alla har ett medfött förnuft. Men man måste träna sig i att använda det. Så säger Oren Lyron, hövding över Onondagastammen.

Detta får mig att fundera över: Vad lär vi våra barn? Vad lär jag mig själv? Vilka val gör jag och vad leder de till?

Idag väljer jag att se möjligheterna. Att känna tillit. Att förmedla denna känsla av tillit. Att tro på kärleken. Inte låta monstren tugga på min själ. De som säger: om om du är ledsen eller svag- så väljer vi bort dig. Jag är omgiven av kärlek. Jag älskar. Det räcker. Det är allt.