söndag 7 augusti 2011

Vindar

Vindar kan smeka och leka. Men idag har det blåst tyfon i min själs skog. Jag kom aldrig till farfar. Det får bli nästa helg. Något som någon annan tyckte var viktigare kom emellan. Jag undrar över mina gränser, om och hur jag kan sätta dem. Jag undrar över rättigheter och skyldigheter. Varje dag är ny, nya möjligheter. Men hur gör man med det som sitter runt hjärtat som en järnring. Gamla oförrätter som man inte kan skaka av sig. Hur får man avslut för att kunna fortsätta. När det inte går att försonas eller få ett möte med den man kan lösa det med. När tanken sedan växer inom mig, kanske det inte är något som är intressant ATT lösa. För den andre. Kanske...kanske inte. Livsviktigt för mig. Men....

lördag 6 augusti 2011

Min förebild

Idag ska jag hälsa på min gamla farfar. Det är ett helt år sedan jag träffade honom och det känns väldigt skönt att få se honom. Han och jag har alltid haft ett speciellt band och förra gången kände jag att vi gjorde någon sorts avslut, ett farväl. För säkerhets skull. Min älskade farfar. Det är många mil mellan oss och med min livssituation har det varit svårt att komma dit. Min kära mamma och pappa tyckte att jag skulle åka dit och ta med mig lillan. De vill egentligen att jag ska övertala honom till det ena och andra. Men det blir inte något av med det. De vill att jag ska göra något för att de ska slippa ha dåligt samvete- men detta är mellan mig och honom. Tack och lov följer Lillans pappa- så jag faktiskt kan få byta några ord med min älskade farfar också.

lördag 16 juli 2011

såja

Nu är jag här igen. Dinglar med benen och undrar hur jag ska göra nu. Vila en smula. Rulla ihop mig på grenen. Få vara migsjälv. Mig, ifred. Andas, bara andas. Känna att det räcker. Att jag räcker. Jag har några tankar som rullar runt. Som jag inte kommer undan. Som inte ger mig ro. Otrevliga påminnelser om hur liten jag är. Hur lite jag borde investera. Jag ska försöka finna en bra väg. En stark. Rullar ihop mig och tänker vidare,

söndag 24 oktober 2010

Vatten under bron

Det har runnit mycket vatten under bron sedan sist jag skrev. Nu behöver jag denna fristad igen. Jag har känt viss oro inför framtiden. Känner mig fången. Kommer detta aldrig att upphöra. Är jag för alltid förvisad till den särskilda undantagsplatsen i demokratins och värdighetens yttersta utmarker, sankmarker som är förbundna med styvmodersrollen...

Ja, så är det. Om inte jag själv befriar mig. Min själ - kan ingen äga. Jag kommer ihåg när jag vaknade mitt i natten, för två år sedan. Natt efter natt och fast jag öppnade ögonen såg jag en stålbur som omgav mig. Så konkret blev mitt fängelse att det på natten manifesterade sig i drömmar och dröjde sig kvar på min näthinna. Jag vill aldrig mer må så. Även om det finns ignorance och intolerance och flera stora djäva egon så ska jag aldrig mer må så. Jag kan lägga energi och kraft på de relationer som bygger.


Jag är trött- trött. Och känner mig ensam.
Jg önskar inte dra mig undan. Men i ärlighetens namn. Jag kan inte bära följden av andra (vuxna) människors rädslor, lögner och misstag på mina axlar- så stark är jag inte. Jag trodde det förut- det ledde till att jag nästan dog och inte orkade med de relationer som var goda ens. Och nu råkar det vara så olyckligt att dessa (vuxna) inte har förmågan att förstå detta- vilket ansvar bär jag för det...vad gör jag då?

Jag säger:
Jag är värdefull
Jag är min egen
Jag älskar människan
Jag värnar min integritet
Jag vänder ryggen till- istället för andra kinden.

Det har jag gjort- för allra sista gången!

onsdag 20 maj 2009

Perspektiv

Det är bra att få perspektiv på saker och ting. Idag vandrade jag i skogen och fyllde på stillhet och ljus. Jag såg ett träd som nog egentligen var en sjöhäst. Ett nedfallet torrt träd som egentligen var en klätterställning. En skada som stärkte och gjorde en dekorativ rand i ett träd. Och vägen som har varit brant uppför, sluttade plötsligt nedför badande i solsken. Kanske för att jag valde att ta en tur som jag inte förut gått. Då ser man ting från ett annat håll och fastän de är desamma så är det tankeväckande och nytt.







måndag 18 maj 2009

Vägar och val- Life is av Winding road

Man kan ju ta så många olika vägar...några leder uppåt, andra neråt...Man får gå vägen ett slag och passar den inte tar man av igen. Så enkelt är det. Idag tog jag en lång, skön promenad. Mitt i skogen. Det var helande och skönt. Jag mår bra av stillheten. Att fotografera är ett skönt sätt att fånga nuet, dessutom. Det kan behövas särskilt ibland.

Sedan såg jag denna underbara rönn och gran, tala om att de slår följe. Rönnen har helt enkelt slagit rot i granen- hoppas deras äktenskap är lyckligt och varar länge.






onsdag 15 april 2009

Tacksamhet och livsglädje

Jag återvänder till detta med tacksamhet. Idag läste jag något som föll mig på läppen. Från och med idag tänker jag tillämpa det jag läste. Att varje dag föra dagbok över fem saker som jag är tacksam över.

Såhär stod det i DN:
Författaren och psykologen Patricia Tudor-Sandahl citerar i sin bok ”I tacksamhetens tecken” en studie av McCollough och Emmons där de undersökt tacksamhetens funktion i individers liv. En grupp i studien fick som uppgift att föra dagbok och träna sig att vara uppmärksamma på fem saker som de var tacksamma för. Det visade sig att de här personerna efter en tid upplevde mindre stress, mindre avund och mindre nedstämdhet, de sov bättre, nådde oftare personliga mål och de var mer benägna att hjälpa andra.