Jag önskar mig...

Det är svårt att skriva vad jag önskar mig, eller berätta hur jag vill ha det. Ändå svårare att säga hur jag känner. Alltså inom mig, går bra. Men att säga högt...det kan bli emotsagt, då berövas jag något som jag just nu inte har råd att förlora. Mina känslor som väcker försvar eller inte är så vackra. Det kan göra någon ledsen...se, nu är jag fylld av ursäkter igen. Om jag tystnar, drar mig undan, döljer...så blir det inte bra. Därför ska jag ändå försöka skriva en önskelista. Eller rättare sagt så ska jag skriva ner vad det alldra mest viktiga för mig är, just nu, just idag.

Önskningar är inget som en ande i en lampa uppfyller, det finns heller ingen tomte som går omkring och samlar önskningar och sedan uppfyller dem. Var och en är sin egen lyckas smed. Tror jag.

Egentligen är det enkelt:Jag vill vara frisk, fri, stark, glad...Men hur ska det gå till? Jag inser på en gång att jag får börja skriva och sedan skriva om. Jag måste formulera sådant som jag själv kan ta ansvar för att jag får. Svaret finns i mig. De styrkor jag ska bygga på och de hinder som står i min väg, har sin boning i mig.

Det går att dela upp behoven eller önskningarna i tre kategorier, tror jag...detta är under bearbetning...
Utrymme
Gränser och behov
Känslor och tankar

Att gå en språkkurs, En plats som är min. En tid som är min. Ett rum att andas i.Att inte bli tagen förgiven

Vila, Sömn Uppskattning, Stillhet, Omväxling, Respekt, Tillhörighet -vara medräknad (bli informerad men hellst få lämna mina synpunkter och avtryck) i samtal omkring ramar och regler, hur vi ska ha det som familj. Tvåsamhet, romantik, uppvaktning. En överraskning ibland. Att jag högt protesterar och invänder när någon gör fula miner, eller snäser, eller tilltalar mig nedlåtande, eller blänger - när jag blir kränkt.

Det jag säger gäller. Kan inte upphävas av den andra föräldern utan att vi pratas vid. En hjälpande hand. Stöd i det som är svårt. Bli lyssnad på, "jag förstår att du känner..."" jag ser dig" "jag hör dig" Framtidstro, Livsvilja