Livets höst

I hösten bor löftet om våren. Alla avslut lämnar plats för något nytt. I de vissnade löven och jordens svaga doft av nedbrytning, frigörs mängder av energi. När jag (som är en dryad) känner mig trött och bruten, avger jag energi. Jag själv går ner i frekvens, därav tröttheten. Min ande, mitt träd förbereder sig på vinterns vila och är beredd att kraftsamla inför våren. Den energin kanske någon då med flit berövar mig. Kanske någon passar på att bryta i mina friska grenar, en energitjuv som inte ber om lov.

Nu kraftsamlar jag. Jag gjorde misstaget att inte behålla min energi. Det finns väsen runt mig som tar tillfället i akt, som passar på att röva energi när jag egentligen kraftsamlar. För att de själva inte vet hur givande och tagande hänger samman, om man vill bygga utbytet på kärlek. För jag är generös och vill gärna låta varelserna runt mig äta av mina frukter och söka skugga under mitt lövverk. Denhär gången var jag oaktsam, jag misstog mig. Trodde att dessa vättar hade respekt för min integritet. Nu fnyser jag, de vet inte ens hur en Dryads integritet stavas. Jag skulle ha behållit min energi. Det som hände var att någon började bryta grenar för att göra en eld att värma sig av. En annan spikade fast plankor i mitt träd, för sitt nöjes skull, att ha en koja. Men det är mitt misstag, inte deras.

Men nu har jag förstått. De ville mig inget illa. Jag satte inte min gräns. Det är dags för det nu! Jag ska behålla min energi, så jag står redo när våren kommer. Det är mitt eget ansvar, ingen annans. De små vättarna må finna sin egen kraftkälla. Tjuveri är inte bra för deras karma och jag vill dem väl.

Livet är nu. Det liv jag har, för tillfället är nu. Evigheten finns runt hörnet. Men det är bara nu jag kan lära av det liv som jag befinner mig i.

Gabriellas sång med engelsk text. Helen Sjöholm sjunger det så bra. Det jag försöker säga....
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått